Mycket dolde sig under blågröna löv,
under svarta former kallade blad,
vår boks sidor.
Mer än vi anade dolde sig där
i väntan på att ruttna.

Där syntes allt, en rutig tulpan och Jupiter
där vaggade sanningen på vågtoppar,
där var ljuset, mer än vi anande.

Tiden tände dagen, satte oss i brand,
vi såg vätan
som avspeglades i tårar
som sidovyer.

Som allt det där som alltid varit kletigt
där...

där vi stannade till
tuggade i oss av verkligheten,

vi...

isbitar på en solig esplanad,
tappade bort gårdagen.

---

Doppade mina fötter i bäcken,
såg hur du virvlade dig vidare,

omslöt mina tår, tårar...

jag satt kvar.

Kunde inte stoppa en flod.