Jag svär att jag kände det

Det som livet får

Saknad att dela med

Känslan att finnas nära

Visst pirrade det till

inte taget ifrån luften

vågade släppa lite

axlarna sjönk

sårbart att visa

så rädd att vara jag

var e min keps

ser suddigt

fast så annolunda underbart

att få leva lite

Här i mörkret är det rätt så ensamt

ge mig mer av min upptäckt

jag vågar le åt det när ingen ser

se mig

jag vill leva

jag ger mig