Det var ett famlande i mörkret.
Vi bokstaverade oss fram till tillit, förståelse
och gemenskap.

Vi gömde oss och var nakna på samma gång.

Oskyldiga frågor, krävande svar.
Läslust. Skrivarglädje.

Vi möttes så och även om ditt ansikte var vackert
så var det högst sekundärt.
Jag visste hur du doftade långt innan vi sågs.

Brevkorrenspondensen är bränd sedan länge.
Jag saknar den idag.