Mitt sinne växlar från gott till ont,
fummlar sin väg genom luften, som ett mynt i en mafioso hand,
som ett kort i en rävs hand,
som en väntan i en annans,

Inget kan bli som de fäktande cellerna i en hjärna så ond
som ställer sig, utan karta och en skymt på kompass,
men när vintern faller och snön kryper sig på,
vänder dom sig sakta mot väst, för flytta.

Hitta nya celler att svärta, hitta gula världar att släcka,
att finna hela vedträn att spräcka så enkelt som en tjugoårings tjyvenkla sinne för brott att befläcka.

Sitta hela sitt liv i väntan på att få sticka,
att sjunga alla psalmer, för att sedan enkelt minnas,
att på att det var bibeln du skulle kunna citera utan och innan, för det är bara text som denna och dina,

att skita ner en offentlig toa för att sedan somna på plats.