Ett liv som tas iväg på nolltid
han lämnar en oberörd värld bakom sig
Kanske till det bättre


Kölden och regnet piskar hans kropp genom de sönder rivna kläderna som klistrar sig runtom honom
En sliten våt kartongbit som skydd över huvudet för den kommande natten
Det är hans hem och hans enda trygghet
Tårarna samlas tätt i de sammets bruna ögonen,
när tankarna far tillbaka till det som en gång varit hans familj
Ingen finns kvar hos honom
Kriget tog ifrån han allt
precis allt.


Han jobbar som slav under förtryckarens tid
slav för sin egen överlevnad och för sin egen stolthet
Maten letar han efter i en stor svart soptunna på utkanten av gatan
och törsten släcker han genom att dricka vattnet från de gråsmutsiga pölarna efter gårdagens kvällsregn

Han är så sjuk och så otroligt svag
Men ingen medicin i världen skulle kunna bota det han har inom sig
den sorgen

Han lägger sig ned med huvudet på gatan
låter kölden sakta och varligt omsluta hans kropp
och börjar en sakta vandring mot ljuset
där hans familj nu hör hemma


Hans kropp ligger livlöst kvar i denna tunga misär
och han är definitivt inte den sista att möta detta grymma öde…