Den sitter fastsatt på min hud
Längtan
Hur hårt jag än klöser så försvinner den inte
Har lärt mig leva med en längtan
som aldrig uppfylls
Smärta utbyts till sorg
Att acceptera det man aldrig kan få
Är svårt
Huden brinner efter märken av
egna fingrar
Att låta längtan bero
Är svårt
Ska gömma den i en hemlig del av mig
Dit jag bara går när jag känner saknad