... orden du säger skär som en kniv.
Jag är inte lika rapp som dom med orden, jag är inte lika frän som du när jag blir arg om jag blir arg vill säga. Kanske är det som stör dig, att jag inte blir arg utan försiktig när någon blir arg.

Men du... orden du sa igår var något annat än dom du sa imorse... orden imorse skar som en kniv, en nyslipad kniv... du har ordets och talets gåva, det har inte jag. Men dom gånger du verkligen går loss och använder dom är när du är arg eller irriterad på mig.

Men irriterad och arg börjar jag nästan tror att du blir för att du är rädd, för att du inte vet hur du ska hantera mig, lika lite som jag vet hur jag ska hantera dig ibland. Men det du säger till mig då är fråga, fråga om något är fel. Fråga var det jag gjorde imorse, frågade för att jag såg att något var fel.

Du är inte lätt, jag är inte lätt... men vi är bara människor... vi kan bara bli bättre genom att fråga eller prata med varandra när vi inte förstår eller känner igen. Jag kan inte känna din känslor i din kropp, jag kan inte förstå dina reaktioner om du inte vill prata med mig om dom. Du kan inte förstå mina reaktioner om du inte frågar... vi behöver kommunikationen för att fungera... vi behöver respekten för varandra och för att lyssna och fråga när något inte känns rätt eller bra..