Mörkret sänkte sig
en kvart över människornas tidsålder,
potatisträdgården blev kylslagen,
och 18 växter krympte ihop
under frostskadors tyrrani.

\"Månjävel\", kraxade jag
och slängde käppen
mot den blekhetsspridande skivan.

Snövits samlag med törnsosa
alstrar äppelungar med taggiga skal.
Jag åtrår dem båda,
ladies from skymningslandet.

Solen befriades
som en gigantisk Nelson Mandela,
fast rund, gasbyggd och långfälligt glödande,
på ett avgjort längre avstånd,
och inte inspärrat på någon fängelseö.

Modigast är avgaserna
som lämnar kloaken for ever
Modigast är jag
som lämnar trampspår i det bruna
Modigast är Nelson
för det blir enklast så
Men du?
Vad gör du? I din hårda knäckebrödssärk

Två varv i parken
blev ditt straff
Dommarmannen har talat
Pastoral fukt och könsglosor
smälter skalbolaget runt din mjuka själ

Han den andre kommer aldrig tillbaka
men då finns alltid tröst i cigarrer
och andras bortsprunga husdjur


Två andetag för mig.
Ett för farmor.