"bygg mig två kärnkraftverk
och jag skall avsalta nog vatten
för att konstbevattna Sahara
och göra en swimming pool av
Gobi-öknen", sa han i total ignorans.

jag tittade ut i den regntunga verklighet
som hade blivit en ny juni-vana
trodde mig ha impregnerat själen men
oj, det var visst fuktigt och kallt.
ensamheten blev sällan så tydlig

konstaterade över en kopp kaffe att
orosmolnen var större än regnmolnen.
antagligen var oron lika obefogad som
regnet i mitten av juni. lika påhittad
som ett klimathot. men tänk om?

jag undrade när hon skulle börja. när
hon skulle börja sluta komma ihåg mig.
det var en undran lika välkommen som
en objuden gäst. om den ändå hade tagit
med sig en flaska vin åtminstone?

den svarta katten spinner vid min sida.
jag undrar lite över hur stor Gobi-öknen är,
varför man skulle vilja göra en swimming pool där.
är det inte långt att åka dit och bada? kanske
inte för de som bor nära...