Jag ser återigen den flickan.
Rödmålade läppar.
Hon sitter trollbunden,
kammar intensivt sin långa korpsvarta hår.

Jag såg henne idag.
Innanför mina ögonlock.
Idag var hon snäll.
Kanske en ren käftsmäll?
Ibland är hon så grym att jag tappar andan.

Jag står och tittar.
Tittar utan att se.
Jag kämpar för att hålla ögonen öppna.
Jag måste hänga med.
Jag jobbar inom sjukvården i sommar,
måste lära mig flytteknik.
Ändå sitter hon trollbunden innanför mina ögonlock,
och förblindar mig från livet.