hur gick det till när jag plötsligt började bli gammal
se oceanerna av tid som sakteliga bortsipprande vatten?

samtidigt har jag velat avsluta, velat ta paus
från allt
från karusellerna och livet

skulle ju ändå inte kunna ångra mig
det man inte kan veta kan man heller inte lida av
det spelar ju inte någon roll vad som hände i filmen efter "The end"
det existerar ju egentligen inte


jag vet inte om det är en klassisk så kallad kris
eller någon sorts insikt om min egen dödlighet
kanske logiskt att den kommer efter att ha velat dö
och sedan insett att man trots allt vill kämpa och leva?

nu ska jag ägna mig åt sådant som ger mig mening
som gör att jag kan ge något åt den värld jag vill ändra så mycket i
jag ska se till att bli en del av den
och på det sättet göra den bättre
och jag kan inte hjälpa att det på något sätt känns som
en sorts revansch
och på sätt och vis också en hämnd
på det som fick mig att känna att jag inte längre orkade vara en del av den