Det slår en
Ibland
Människan är större
Vidare än det ego den besitter

Det som tynger de övriga lättar mig
Får mig att känna godhet
I mig

Dock rosta de ur jag värkt
De timmar jag slagit
De minuter som varat
De sekunder som komma

I var vrå står ett fån
Betyngd av straff
Utan skuld
Med furiös ilska

Vintern faller från träden
Floran inleder sin palett
Strålarna möter de vreda
De skuggas endast av tro

Kristallsjön skimrar kallt
Visar sina våta ögon
Bortom allt sot och salt
Finnes endast det klara

Tiden förhindrar
baktalar och förblindar
gången förvrider
sörjer och bestrider

Så falla åter bomber
över städer utan tak
så falla åter soldater
i meningslöshetens vrak

så brinna åter eldar
i vredens mörka själ
så brinna åter lusten
i att tala väl

en gång till
skriv
en gång till
skriv
en gång till