Ibland måste man se saker på håll
för att kunna uppskatta dess värde

Ibland måste man gå
för att kanske vilja tillbaka

Men vad gör vi om dörrarna har stängts
och sista bussen har gått?
Vad gör vi om vi inte längre når fram
då vi sträcker ut handen för att greppa?

Är det värt det där steget tillbaka?
Eller ska vi stanna?

Ett litet myrsteg bort

kan krävas
för att se

eller räcka
för att vi ska falla
över kanten