Du är så ståtlig stor
vacker, stiliserad
du bara är i din arkad...

Så stark, ljus
din atriska energi.

Men vem ser din fot
den du står på, vacklar.

Vem vårdar...

Som allt det där,
som allt vi avstår,
lägger sig ibland dimmor
som ett tragiskt täcke
runt allt,
binder våra fötter.

Du skapar men du säger inte:
Jag ger dig detta.

Men du äter utrymmet, säger:
Aldrig.

Sedan gör du det,
din tystnad
gör dig till fåraherde.

Sida, vid sida,
upp och ner
mm.

Du är så ståtlig stor,
stiliserad.

---

Du kan inte fixa min frukost,
du kan inte korta min resa till jobbet
ännu mindre skapa rosor av min sorg.

Du kan bara vara,
men du blir aldrig

Så stor, större

---

Du är ett leende
på mina läppar.

Hade du varit ung...

Hade det bara varit du...