Mångfald kastar mig naken, yster
mellan ytor
mellan väggar
av död och kärlek.
Delar färger, tunnar ut
mättar
formar på nytt.
Jag läser
från sockel till list, tvekar
där framtid får utröna, hoppas
en tvist...

Var det måhända
ytterligare en övertydlig bild
så som vi alltid gör.
En liten tavla
med en alltför stor ram
trist...

Det hade varit tillräckligt
med ett ljus i fönstret.

Allt det andra
faller i glömska, kanske

inte imorgon...