När tiden
syns vandra den valda vägen
stannar det mesta vid nästa anhalt.
De tankar som alltid var där
började sakta bygga  floder i torkan.

Vem bygger en brygga vid en torr flod,
en fåra, en längtan?
Vem fäller tårar, sjösätter en önskan, timid?
Vem gör detta i motvind,
när allt omkring drunknar i en grå lera,
när allt som återstår
får skeppet att kantra.

Jag simmar, tar ånyo ett tag.
Damm är det jag skapar
medan jag ser hav av spillror
jag hatar.

Ser mig själv andas vatten
genom en längtan

där nere,

soltorkad, naken...