På nytt blir bilden ren och klar.
Den är skön den är vacker och underbar.
En sovande kvinna med utslaget hår,
med blodröda läppar och benvita lår.
Men endast en kort stund är bilden kvar.

Konturen förtvinar, bilden blir svag.
Jag kan ej längre skönja hennes anletsdrag.
Till slut är det bara en formlös figur,
Som göms i mit hjärta och ligger på lur,
För att hemsöka mig var natt och var dag

My memory of a sudden turns clear
It is beautiful and it is dear
A woman sleeping in bed
long hair falling down from her head
but the memory will soon disappear

Her shape is fading away.
Her name I can no longer say,
and memory turns into a ghost,
that my hart and my brain have to host
and haunt me each night and each day