Som en alvprinsessa skrider hon fram genom det höga gräset,
långt innan dimman lättat.
Ljus och mild i sin vita skrud.
Ljusare än solen,
som ännu inte gått upp.
Daggen glimmar och ger varje grästrå sin egen diamant.
Det är precis som en saga,
en saga för bra för att vara sann.

I nästa ögonblick vaknar jag, och hon är borta för alltid.