Man kunde se rädslan i hennes ögon, rädslan som inte visade sig så ofta.
Han blev sällan arg, men ibland kokade det över även för honom.
Då stod hon där i ett hörn av köket och liknade mest en skräckslagen ekorre.
Det hade kokat över, det syntes tydligt i hans ansikte.
Ögonen glödde, och i pannan blänkte en svettdroppe.
"Kom inte närmre!"
Hon avvaktade, förde handen bakom ryggen och greppade en gaffel ur diskbaljan.
"Kom inte närmre!"
Han rörde sig lite, hon viftade med gaffeln.
På bordet stod en sönderslagen tallrik. Pajbiten på tallriken förblev oäten.
Ett moln av ilska och skräck vilade över det lilla torparköket.