Tänk om man bara en enda morgon
kunde få vakna utan att ha smärta någonstans!

Bara det skulle vara så ljuvligt och då veta att
idag kan jag få lite gjort.

Inte för att jag vill klaga men så många gånger - så
svårt må ni tro vara kroniskt sjuk.

Att veta - att hur jobbigt det än är bara måste jag upp
ur sängen - se till att få i mig livsnödvändig medicin men också
mat och vätska naturligtvis.

Visst kan ju sedan lägga mig igen men förstå frustrationen över
hur jobbigt det är att aldrig kunna eller våga planera pga tidigare
besvikelser när just planer gått i stöpet pga hälsoproblemen.

Inte minst frustrationen och besvikelsen över att närstående inte
kan förstå hur man mår - ett dilemma för många "av oss" med udda
medicinska diagnoser och där det utåt sett inte syns på oss att vi är sjuka.

Ändå så viktigt våga hoppas på och be om bättre kommande dagar och
som jag tidigare sagt ta till vara på dem och de ljusa stunder som bjuds.

Att då veta att Herren finns där och lyssnar - då är ensamheten ej så svår -
det ger kraft och glädje på många vis.

Just att ohälsa kan drabba vem som helst och varför jag vill dela med mig av min dag för just er att tänka på - att vara rädda om er och

Ta väl vara på er och Carpe diem och lev i nuet!

PL