Om meningslösheten breder ut sig
kan man se gränser där något annat tycks bilda avundens mylla

bitter är saften som vattnar den förtorkade slätten
och gräset som stelnar som sten mot de stenar som kallnar i vinden

Allt detta kan skimra som girighetens juveler
att samla i andlighetens grotta
den fördolda

och meningslösheten finner sin mening