Finns det någon där ute som kan förstå?
Vet ni hur de känns att leva, utan energi ?
Vet ni hur de känns att vara en staty juten i bly,
att vara en kall, sorgens tillhörighet… ?
Jag är ett liv, ett liv som försöker ta klivet över kanten.
Hjärtat pumpar, arbetar för mitt liv,
blodet förhör min kropp, skänker syre.
Är i behov av betong, bruk som skall stänga livet,
släcka lågan, föra mig över kanten.
Låt mig gå, möta ljuset på andra sidan,
Vet en plats, där jag skall finna ro, sova i frid.