Det är så mycket som lämnar mig oberörd nu.
Jag rycker på axlarna. Sparkar på en sten.
Emellanåt någons huvud. Hjärta. Pungkulor.
Går vidare.

Känner mig ensam. Bläddrar i mobilens telefonbok. Inser att det inte finns någon där som jag vill ringa. Ser namn som jag inte uttalat på länge. Rycker på axlarna och raderar.

Ser barn som leker omkring mig. Vill le åt deras skratt, men irriteras snarare. Om jag nu överhuvudtaget reagerar. Om jag ens bryr mig alls.

Tänker att jag ska ta ett glas på en uteservering. Men ledsnar längs vägen. Går hem och somnar i soffan.

Egentligen vill jag inte rycka på axlarna tänker jag.
Och rycker på axlarna igen.