I en gammaldags alle av popplar

satte vi oss ner på en bänk för att vila lite,

andra flanörer strosade lugnt intill

njutandes av den sköna friden som parken erbjöd.

Du gav intrycket av en person som

lugnt inväntade sitt eget tidvatten,

självmant frambesvärjande en egen trollformel

mot motgångarna som eventuellt väntade.

Stark i sig själv var du härdad av tidens tand

Jag beundrade dig, och din profil där jag stilla satt

och begrundade mina egna val på en å samma gång.

"inte vem är starkast" utan mera som att "sådana är vi nu, formade

av våra erfarenheter" så tänkte jag.

Här sitter vi..du och jag.