Sakta rullar rastlösheten in i min famn
dödar
vindens stilla
sekunder

Pockar på
lämnar mig inte ifred
och
bultar som en betongborr
i mitt hjärta

Jag förbannar
ljudet men rår
inte på
vibrationerna

Lastar inte över till
min granne eftersom det
är omöjligt

Bristningsgränsen brister