Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kvinnas kamp!


Jag gömmer mig en stund

Jag gömmer mig en stund
Jag kryper ihop för att bli så liten som möjligt.

Jag vet hur slagen känns
Jag vet hur orden sårar


Jag har känt det kalla golvet som kastas mot min kropp
Om jag bara kunde försvinna ett tag..

Om jag bara kunde bli bättre så du slapp bli så besviken på mig..för jag vet ju att du älskar
mig.


Jag gömmer mig en stund för den verkligheten som väntar..men man kan aldrig gömma sig tillräckligt...du vet vart jag finns och du vet att du är mitt allt..




En dag kanske jag slipper gömma mig och kanske en dag så älskar du mig mer






Fri vers av Mia83
Läst 455 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-07-19 19:10



Bookmark and Share


  Marreb
snyggt skrivet och förhoppningsvis inte självupplevt.... tror att många lever kvar i den tron och lögnen att den som slår kommer att ändra sig. Det är svårt att lämna det som är bra för att slippa det som är dåligt.
2009-07-27

  aol
oerhört berörande så gripande vilken kärlek
2009-07-20
  > Nästa text
< Föregående

Mia83