När man är död
så är man död.

Det är vad jag tror.
Då finns ingenting.

Det är inte som en skön sömn.
Bara ett ingenting.

Mindre existens än papperskorgen
på torget i centrum.
Papperskorgen är kall och tankebefriad
men fyller en funktion
Blir betittad och kanske emellanåt
sparkad på.

Döden är ett intet.
Det är vad jag tror.

Och därför vill jag uppskatta
alla levande sekunder.
Slå upp dörren för friska fläktar.
Känna stegen under mina fötter.
Lyssna på flödet i ord, sång och skratt.

Men det är inte altid jag kan.
Och det stör mig.