Årstiderna gör kullerbyttor
och krumsprång utanför våra fönster
I förväntan, glädje och sorg utgör de våra liv.

Höstar, emellanåt bistra
eller höstar som inger frostnupen styrka.
Vintrar som tvingar fram nya lager med hud
och tröjor
eller vintrar som tillåter oss att värma varandra
lite extra.
Vårar där vi väntar på att få slå upp fönstren
och greppa sommaren med öppna armar.

Ja, årstiderna gör kullerbyttor
och krumsprång utanför våra fönster.
I förväntan, glädje och sorg
utgör de våra liv.

Vi vill inte vara utan vare sig
vårens mjuka vitsippsbackar
eller vinterns tvära kälkbackar.
Vi vill inte vara utan brännässlornas existens.
Inte myggens.
Lika lite som vi önskar syrsornas sång
gå oss förlorad bortom sinnevärlden.

Men då årstiderna skiftar är vi människor
blott aktörer i naturens skådespel.
Lik väl kan vi vara huvudpersoner
i varandras liv, där vi får dela
höstar, somrar, vintrar och vårar.

Och den dag vi inte längre hör
syrsornas sång,
minns vi den ännu.

Dofterna av elementen,
luft, hav, eld och jord.
Rösterna. Fåglarna. Vågorna.
Skratten.

Beröringen vi ger och gav
finns kvar
även då våra liv på jorden förändras.
När vi går mot nya årstidsskiftningar.

Nya kullerbyttor
och krumsprång utanför våra fönster.

I förväntan,
glädje
och sorg.

Alltid i minne av syrsornas sång.