Jag kan inte låta bli att le när jag ser mig själv i spegeln.

Där står jag. Bara jag. Rakt upp och ner, och jag är vacker.

För första gången någonsin kan jag se mig själv i ögonen och inte ljuga när jag tänker att jag är bra.



Det tog ett tag att inse att jag inte är någon annan än just ... jag.


Känslan att äntligen ha insett att dagen blir vad man gör den till, ja den känslan är oslagbar.






Den sekund jag insåg att jag är så mycker mer än mitt yttre så förändrades min värld.









Världen som ur mina ögon alltid har varit svarttvit, sprakade nu av färger.