Några år har gått, känns lika aktuell nu som då, stundtals.
Vägen jag aldrig ville gå
På fötter tunga som bly
vandrar jag med dig vid min sida
i början av en väg
jag aldrig ville gå
I varje steg finns rädslan
önskan att få springa långt bort
och ta dig med
för att skydda dig för att gömma dig
och för att skona mig själv
likafullt traskar vi på
längs vägen jag aldrig ville gå
Fötterna stannar
benen darrar
allvarstyngda ögon möter våra
orden tonar fram
blir till meningar att hata
tårar på din kind
min hand tar din
det går ej att fly
från vägen jag aldrig ville gå
Dagar kommer dagar går
mina tårar får falla
när du inte ser
söker bakåt söker framåt
efter svar som ingen har
ber en bön ropar varför
vem valde dig
vem valde mig
att gå vägen jag aldrig ville gå
I tid som går
föds något nytt
ett svag ljus tänds
väcker kampvilja
mot vägen jag aldrig ville gå
Aldrig aldrig ger jag upp
aldrig ska du få ge upp
jag ska alltid gå bredvid dig
och jag ska söka den skymda stigen
som leder bort
från vägen jag aldrig ville gå
Tillsammans ska vi strida
tillsammans ska vi vinna
min kärleks kraft
den gör att vi ska segra
och till slut triumfera
över vägen jag aldrig ville gå
Jag älskar älskar älskar dig
min dotter