För att tiden står stilla tror vi inte längre
Inte på någon, inte på något, inte på världen
Kastar oss själva ned
I någon slags hjälplöshet
Där självömkan tar över allt
Söker vår makt och förstör våra tankar
Trasar vårt hopp
Kväver vår tro
Gråter tårar av blod
Livet är skört
För oss sorgliga svin