Varför envetet söka kunskap
i en pyramid av frågor
när grogrunden står där färdig
att inandas, doften av våra spår.

Varför tvingas till det omöjliga.

Varför rusa vidare förbi möjligheten.

Varför söka stenar att stå på
i strävan att damma av skorna.

Varför tillåta att väntan
står före glädje.

Varför är dårskap ett ord,
kunskap ett akademiskt stenbrott
och om

ett fragment av det som skulle bli.

Har vi lärt oss något
när vi lägger oss till ro
i väntan på nästa dag,
vecka, månad,

år

som går...