Vinden blåser hårt i träden utanför fönstret.

Mörkret tätnar och kommer närmare.
Det enda som ger hopp är stjärnorna som vågar trotsa mörkret.

Jag klarar inte en natt till.

Klarar inte en natt till av ensamhet.

Mörkret är för mörkt och
vinden känns för hård .
Sängen känns för stor.
Jag känner mig för liten.

Behöver en famn att krypa in i.

Jag behöver ett hjärta att lyssna till.
Behöver andetag att följa.

En famn som gör mörkret mindre mörkt.
Som skyddar mig från vindens hårda slag.

En famn som ger hopp om att en ny dag komma skall.
En famn som fångar mig i mitt fall.