Duschen, ett skift till ända.
Njuter av tillvaron,
tillåter tankarna
flyta i strida strömmar
ner i hålet
jag förtvivlat undviker
tillsammans med all skit
som parasiterar på min kropp,
när jag plötsligt
utan förvarning vaknar till orden:

          -Är du klar snart, jag skall duscha.

Va?
Det är nära nog folktomt
det är bara vi,
vi två.
Det finns tre duschar
och han frågar om jag är klar.

          -Jag skall duscha...

Den bästa stunden kommen,
vem tror han att han är?

Arnold?

          -Är du klar snart?
          -Hur mycket vatten
          skall du sulla bort på den där kroppen?

Jovisst, ta den du.

          -Kommer man inte hit i tid
          tar vattnet slut,
          jag menar...
          dessa förbannade köer
          för att frigöra kroppen från all skit.

Javisst, men...

          -Jag vill börbannemig komma hem i tid.

-Javisst, men

          -Och du det bästa,
          komma hem, packa ryggsäcken
          och ta med ungarna ut i skogen,
          frisk luft och skit under naglarna
          det är vad de behöver,
          lite naturnära vett och fason,
          det har aldrig skadat.
          Back toBasic du vet.

Jovisst.

          -Vadå jovisst,
          det är klart att de skall
          ut i friska luften,
          det behöver jag i denna inträngda håla.
          Bara damm och skit så långt ögat når.

-Hur lång kö brukar det bli?

          -Borde bytt jobb tidigare.

          -Vadå kö?

-När du och barnen kommit hem?

          -Vad då kommit hem?