Snälla ta ditt förnuft till fånga
Vi kommer dunsta, försvinna som ånga
I ett världshav vackrare än guld
Du ser inget, inget utom skuld
Vår skuld är tung att bära
varför har du så svårt att sära
rätt från fel,
sant från spel?

Det finns kanske inget förnuft därinne
som var ur en sista finne
Hon älskar inte mig
finns en enkel anledning, jag skyddar inte från dig

Han räddar oss kanske, man kan ju hoppas
men känner jag dem rätt kommer allt att floppas
För min syster hugger med en bruten kvinnas
sista hopp, hon som inte kan minnas
Är vi mer än de vi borde vara
det finns ingen som längre orkar svara

Håller du oss ner
vem bryr sig, vem ser
Min syster borde vara en kvinna i lång vacker skrud,
en glittrande prinsessa, en skimrande brud
Men hon gråter och hon räds
spretande ögonfransar som ett träds
Hon reser, hon far
hon lämnar dig och mig kvar