När jag letade mig
genom snåriga molokna gränder,
sågs av bugande ljuskäglor,
takten given, just då,
följde jag mina fotspår,
som små tankar
som kronblad dalande mot marken.

Höll mig på avstånd...
Mindes alla taggar.

Allt det där
som inte ägde sin plats,
som inte passade
pressades ner i ett glas.
Inte konstigt
att det bubblade i glaset.
Än värre,
vi svalde...

Möjligen drunknade den syretörstande
någon sekund
men i nästa andetag
blev piedestalen högre,
tonen, allt det där
som inte passade i vår tid.

Det blev ingen byst,
bara dimman av ett minnesmärke
i din hand.

Jag kliver, sätter fötter och en fot
vid nästa,
vid sidan...

Ligger din sötma alltjämt
i ett rosenrött skimmer...

Ljuskäglor skvallrar, ifrågasätter mig,

mer säger...

Var dag jag passerar en rosenbuske,

var gång
ser jag myllan

vid sidan av min stig.