Vid kaffet en helt ovanlig tisdag.
Eva till Anders
-Hmm, det är något med dig idag som känns annorlunda.
Anders till Eva
-Kanske det, vännen, kanske det.
-Ja. Du var snäll mot den där pojken fast han stirrade så på dig för att du sitter i rullstol, när vi var ute och handlade idag.
-Man kan ju inte alltid...
-Nu har jag det. Det är som att du förlikat dig med ditt öde och blivit ödmjuk.
-Ingenting konstigt i det, starka värktabletter kan få vem som helst att känna sig generös och övermodig.