Om åter jag fick höra
alla orden som ska göra
att jag kallar fram små änglar som bäddar mig en säng
med en kudde mot mitt öra
så att ljuvligheten störa
mig och drömmarna förföra mig till diktens sommaräng

Där jag tror att jag är vaken
Jag dansar och är naken
När gryning sedan faller är den röd och bådar gott
Bekymras ej av saken
Att jag fryser ej om baken
trots kylan under natten har jag ännu ej förstått

Livet känns då nära
Jag kan älska mina kära
och solen skina åter från den himmel som var grå.
Gudomlig och med ära
De laster jag fick bära
igår var de för stora men idag så var de små.

Och trösten fanns i orden
I en kort sekund på jorden
Fick jag leva ibland änglar och dela deras bröd
När de dukade upp borden
Blev jag glad så in i norden
Och då åt så att jag storknade men åt mig till min död

Om jag åter drömmer drömmen
Ska jag syna mig i sömmen
Och inte äta mera än min själ kan klara av
Jag ska bromsa mig med tömmen
Och ej ta åt mig av berömmen
så det kändes att jag tog ut mer av allt än vad jag gav.