Stormen viner än
och dundrar

huset skakar
av förnärmelse

Vi skulle ju leva
sommar ännu en tid
inte krypa ner i hålorna
inte ännu

lite frihetsliv
var ju kvar
trodde vi
jag
och mitt hus

Nu barrikaderar vi oss
tänder kakelugnen
och förflyttar tankarna
till bortlängtan

livet blir

en grotta