det flämtar liksom till
någon som klär sig i svart
inleder en hemlig kärleksaffär

jag trycker världen tätt intill
och förbereder den sista stora expeditionen

hävdar min oskuld halvvägs in i fabrica
stryker syra och främmande grammatik
över bödlarnas skruvade bilder

för dagen är en förtrollande gatflicka
en sval underlig förväntan om värme och kaos

som nätter i sällsamt havanna
så skall hon trycka mig tätt intill
och viska något om klanger

hon skall tvätta världen ur min hud
och som vilsna apostlar skall tusen
sånger kollapsa i en elektromagnetisk våg

vi måste färdas till andra världar
till nya klanger, med spikar genom händerna
skall jag smeka annan tid i den gamla världens stoft

allt skall bli som böckerna lär
vandringar bland sten och händer
som famlar hud i långsamt havanna

det skall liksom flämta till
och någon som klär sig i svart
skall inleda en hemlig kärleksaffär