det avskyvärda med att stå ensam
vid ett övergångsställe
är att en liten okänd hand
kan komma att smyga sig in i ens egen

som för att få stöd för att våga
sig över gatan när ljuset slår om till grönt
då kan man tappa fattningen
kika ned och få syn på en sådan där människa

man var en gång själv för så närmast otroligt
länge sedan och när man tillsammans
når andra sidan så stannar minnet
av handtryckningen och värmen kvar
så väldigt länge också