Istället för att kvinnor skall behöva gå och kånka på ett barn i cirka nio månader, som en annan elefant. För att de eventuella fäderna skall slippa offra viktiga arbetsdagar på att vara lojala mot sina kvinnor på kurser och med gymnastikens hjälp uppmuntra kvinnorna att bära på barnen hela denna långa tid, som kunde användas så mye bättre, samt behöva i tid lära sig att krysta och heja på kvinnan inför nedkomsten av sagda barn. Istället kunde man efter uppdagad befruktning övergå till att föda barnet i särskilda laboratorier i anslutning till sjukhusen. Staten kunde då ockå få hand om uppfödning och uppfostran av dessa väntade telningar upp till tjugo års ålder. Föräldrarna skall förstås ha tillåtelse att besöka barnet några timmar varje månad. Oftare förekommande besök än så kan verkligen inte rekommenderas. Föräldrarna kunde då lockas att fästa sig alltför mycket vid sina barn vilket skulle vara till men för såväl staten som barnen själva. En annan men inte lika fullgod metod som framförts av samma författare i en annan skrift har gått ut på att alla barn som föds skall skiljas från mamman vid födseln och genast adopteras bort till villiga föräldrar. Man kan då se till att alla som faktiskt vill ha barn också skulle kunna se fram emot att få sina önskningar och behov fullt tillgodosedda. Bara vuxna som verkligen vill ha barn och som inte är missbrukare, kriminella eller handikappade skulle då få sin kvot uppfylld under årens lopp. Den idén är numera att betrakta som plan B, medan den nya idén bör betraktas som plan A.