Äppel päppel grusiga sår
Kråkan sitter ensam, fäller en tår

Önskar han vore lite mer som alla andra
åka skateboard och ha böjd keps
ha märkesbyxor med häng
och lyssna på hip-hop, kanske röka cigarett?

Pirum parum han skriver en dikt
om hur han skulle vilja vidga sin sikt

Men faktumet att han skriver om sådant
gör att han aldrig kan bli som dem
som åker skateboard och har böjd keps
har märkesbyxor med häng
och de som lyssnar på hip-hop och röker cigg.

Han skriver en dikt han skriver två
bestämmer sig för att han duger ändå

Han behöver inte allt det där
som verkar göra alla sådär populära
nej, han behöver inte kunna åka skateboard
han behöver ingen keps eller märkesbyxor
eller förstöra sin hjärna med hip-hop och cigg.

Kråkan dämmer näven i bordet
han skriker att han kommer iaf få sista ordet

Jämfört med de där som är så dumma
och tröga i huvudet
som bara tänker på skateboards,
böjda kepsar och märkesbyxor med häng
de som faller för grupptryck och rädsla av att passa in.