Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En poet här inne inspirerade till den här novelletten... hade jag skrivit den som 'bara ord' hade någon kunnat skylla den för att vara en insändare, men som alla vet är en novell en helt annan sorts historia...


Mest om sådant där besvär som inte borde vara det



jo, dels att se det som ett problem
visst, men också att bygga upp förväntningar
eller alternativt tjata om saker...
...brukar ju vara som att kasta pårlor* för svin...

se det från ett annat håll
om en man ställer en hink med trasor
och svamp, tvättmedel och putsmedel
i garaget vid bilens passagerardörr
(om du brukar vara passageraren)

hur skulle du då uppfatta den situationen
det är ju också det ordlös kommunikation
det går att öppna dörren och med
någon vighet komma in i bilen
men de där biltvättgrejorna står precis
så placerade att man skulle kunna tro
det är en vink om att även andra än mannen
förväntas vara med och tvätta bilen ibland

eller så råkade han bara ställa den
(biltvättutrustningen)
där av utrymmesskäl
liksom han av bekvämlighetsskäl
lämnade nyckeln till gräsklipparen väl tillgänglig
för den som skulle kunna bli sugen
på att klippa gräset, rensa vattenlåset
eller liknande

ordlös kommunikation fungerar ibland
särskilt om man kommit överens om att
om det finns saker att göra och man ser
att ingen haft tid än att göra dem än
att man då ställer sig och gör dem
utan att högt säga till ingen särskild
'nu går jag och kastar soppåsen'
eller
'nu går jag och tvättar bilen...'

jag tror att om man kan sitta ner i kallt blod och
resonera sig fram till att när man ser att något
skall göras så gör man det
eller så kommer man överens om reviren

många män som kommer in i ett kök
får ofta på olika sätt veta att här går du in
på en kvinnas revir och om du tänker dig att
'hjälpa till'
jävlar i det om du inte skalar potatisen
på just 'mitt sätt' och inget annat jävla sätt...

attityder och signaler är ofta nog omedvetna
man signalerar saker med kroppen och ögonen
med suckar, himlar med ögonen demonstrativt och
allt möjligt istället för att säga vad man vill
det gör alla människor och de flesta retar sig på
när andra gör det, men inte när man själv gör det...
eftersom man själv alltid har en 'anledning'...

...när andra gör det är det förolämpande
tror de inte att man har varken
hjärta eller hjärna, kanske?


*Pärlor är förstås felstavat, men varför rätta det?
Det kan väl någon annan göra? Jag har haft alldes
nog mycket att göra bara med att skriva texten...




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 193 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-09-17 08:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP