Det här med känslor
är ju rent för jävligt helt enkelt
först så vaknar man och mornar sig
kliver litet småsur sådär ur sängen

för att kila ut på muggen och göra dag
kissar, tvättar sig och borstar upp sig
sedan frukost och den där sura minen
blir plötsligt till en skinande sol

som stiger på ens högst privata himmel
sedan har man förstås sina göromål och tänker
inte stort på humöret
förrän man får en sorts sten i skon

som ställer allt på huvudet och så svär
man och blir alldeles kolerisk
bara för att sedan inse att det mest beror
på en sorts vardagsångest

vantrivsel med livet i stort
fullt av besvikelser över att det aldrig
riktigt blir så där som man vill
sedan är det lunch och så går man

sur som fan till bords med något som
ser ut ungefär som innehållet i en färdigrätt
istället för som på omslaget av kartongen
tuggorna växer i munnen

men nedsköljda av ett gott vatten
blir de plötsligt kryddigt goda och smakerna
träder riktigt fram i munnen
plötsligt ser man att solen åter träder fram

på en himmel blå och där syns ju
det ena med det andra som är så skönt
o så mår man med ens som en sådan där
som tycker sig ha allt

av det som väl gärna önskas kan
så kan man inte alls förstå varför
man nyss var så där sur och tvär
maten är ju god och ställer knappast
för magen ens till besvär…