Tvä* vänner sitter och småpratar över en kopp hett på ett fik någonstans utanför Örebro. Plötsliigt säger den ena...
-Du, tröttnar du aldrig på att höra mig prata strunt?
Det går några minuter och vännen verkar litet frånvarande, så hörs samma röst igen.
-Du, tröttnar du aldrig på att höra mig prata strunt?
-Du får ursäkta mig men jag tog in en känslosignal från min sambo som är på jobbet just nu och ville meddela sig med mig på just vår våglängd. Så jag hörde dessvärre inte riktigt vad du sa. Kan du ta om det tror du?




*ordet tvä, skulle man kunna få för sig att det är felstavat och att det egentligen skulle stått 'två'. Den som fått för sig det skulle givetvis ha så gott som fullständigt rätt. Men det skulle också kunnat vara en utdöd dialekt som uttalade ordet 'två' just på det viset. Men även om så skulle vara med sanningen och verkligheten överensstämmande är det ju högst osäkert huruvida någon nu levande skulle känna till just detta, med tanke på att just den dialekten skulle ha varit såsom utdöd.