Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Flickan i brevfilmen är en annan än poeten. Man skulle ha kunnat få för sig något annat. Och något annat än just detta är alltså med sanningen överrensstämmande. Bilden här ovan föreställer en grävling i visst motljus. Texten är en novellett


En gång gick jag...


...fram till en kille som stod och åt glass i en park i en stad som inte var Oslo. Glassen han åt på var inte en Cassatapuck, men han såg fin ut på något vis och jag började konversera med honom ungefär så här.
-Vilken fin kille du är. Du ser ut precis så där som om du har 'det'. Jag måste bara få fotografera dig. Kom så går vi någonstans där vi får vara mer för oss själva.
-Men var har du kameran då? Var ungefär vad han svarade då.
Här uppstod det en akademisk konstpaus som varade kanske en halv minut eller så. Mellanrummet ovan illustrerar denna paus.
-Behöver man en sån också? Det sade hon ingenting om den där bruden i teve som gav tips på hur att ragga upp killar.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 188 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-09-25 11:09



Bookmark and Share


  lycksele
ragga killar. jojomän
2009-09-25
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP