Blixtarna över himlavalvet är våra vägvisare.

Vägen delar jag med mördare och helgon.
Regnet piskar fram vår stig
ur det förvuxna mörkret.

Jag försöker bara porträttera dig.
Du högsta tanke bortom tanke och förnimmelse.
Fåfängan flyter utan motstånd inatt.

Jag ska återuppväcka tystnaden.
Bli hår, ögon och yrvakna gäspningar.
Kamouflera mig bortom allt i allt som speglas i den sanna tomheten av mitt jag.

En tekokare gör mig hörd,
en tystnad talar i tungor,
en diamant slipas i min hjärna
för att sitta på ringen runt ditt finger
och nu lättar ordet på sitt tryck,
ger slutet till alla ögon och intellekt.