Hö, var det inte mera?
Ska du störa mig för detta?
Ska du i natten konversera,
fast du har inget att berätta?

Ska du pocka att min hjärna,
ska lösa dina frågor,
när den hellre mycket gärna
njuter sömnens vågor?

Men jag tror för varje fråga
vill du aldrig ha ett svar.
Du vill bara fortsatt plåga
mig på nätter liksom dar.

Men kudden kan ej döva
bort, jag fortsatt hör ditt prat
om bara jag kan söva
mig, så slipper jag ditt tjat.