Det finns en dikt
förrutan tankar.
En själens bikt,
som kastar ankar.

Och varje gång,
som dikten ljudar,
det hörs en sång,
som gjorts av gudar.

I allt och inget
den bevaras,
och ingentinget,
som förklaras.

För dag som kom
är trösten given,
i dikten som
aldrig blev skriven.

Den dikten finns
förrutan ord
och så vitt jag minns
blev aldrig gjord.